Jaha.. hemma igen efter en mysig eftermiddag/kväll hos Jonas. Åter igen känns det så där bitterljuvt, tårarna är inte långt borta och jag vet inte riktigt varför.
Det spelar roll vad du säger till mig och jag blir glad verkligen för allt gulligt du säger, men jag är ändå rädd att du ska såra mig igen.. kanske är det något som försvinner med tiden, kanske inte.. Men vad gör jag om det inte försvinner ? Vad gör jag om du inte gör något åt det ?
Jag behöver dig verkligen, men som det är nu får jag bara en så liten del av dig.. jag vill ha allt, jag vill ha hela dig! Jag vill stanna kvar och se hur underbart allt kan bli sen, tänk allt du säger till mig nu.. tänk då allt jag kommer få höra när du verkligen älskar mig igen med ! Men vågar jag stanna? Orkar jag stanna så länge ? Jag vill verkligen, jag vill! Men jag måste få höra mer.. jag vet nog inte om jag vågar chansa förren du säger att du älskar mig.. först då kan jag känna mig trygg.
Livet är som en bergochdalbana..
<3
1 kommentar:
gumman <3 hoppas allt blir bra mellan er .. finns här för dig ! <3
Skicka en kommentar