Jaah va fan ska man börja ? Har hänt så mkt så de är helt sjukt!
Inga detaljer här, har jag bestämt iaf.. ni som läser vet ju säkert vad det handlar om ändå.
Känns som att man lever någon annans liv, utan kontroll på vad som sker. Sitter liksom fast i tiden, eller i nuet. Och va verkligen dagarna så här förbannat långsamma innan igår? Ni kanske inte kommer fatta vad jag skriver om, frågan är om jag själv gör det just nu men va fan.. jag skriver vad hjärnan tänker och hjärtat säger. Men få ner det i ord, att sätta ord på vad det är som pågår både i hjärna och hjärta hur gör man det? Blir ju liksom aldrig riktigt rätt beskrivet iaf. Men å andra sidan, vem fan bryr sig egentligen?
Jag saknar dig, men ändå inte. Vill jag sakna dig eller saknar jag den tiden då det inte värker i bröstet och gråten trycker i halsen, vare sig det är med dig eller inte? Vad borde jag känna, tycka, tänka? Gud de gör så ont allting! Vill bara krypa ut ur mitt eget skinn och krypa ihop till en boll på en mörk plats där det inte finns någonting. Jag vill bara va..
Varför varför varför? Ska allt vara så jävla svårt. Förlåt men dom som säger att livet är en gåva och att man ska ta vara på varje dag och bla bla bla.. hur i helvete rent ut sagt lever dom livet? Duckar dom för alla problem som kommer mot dom? Frågar du mig så säger jag att dom snackar en jävla massa skit rent ut sagt! Det funkar inte så, kärlek gör ont. ALLT är på gott och ont, man får ta det onda med det goda. Det där med lycka är ungefär som Gud, hans syfte är att ge oss en trygghet, en som ser över oss och som ska skänka ro. Och lyckan, är den ständiga strävan i livet. Total lycka är det vi lever för att uppnå. Men vem kan säga att han/hon är helt lycklig? Jag tror inte att det finns. Den som är helt lycklig i livet, har aldrig varit kär. Kärlek är det största och mest kompliserade vi har. Ingen kommer undan. Vi måste må dåligt för att sedan kunna må bra. Livets cirkel.. och kärlek är något vi hatar att älska. Just nu känner jag hatet, men jag vet att den bra biten av det hela kommer.. det är ingen tröst just nu, men jag är ju heller inte född igår.
Love hurts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar